Vila och extrajobb

Jaha, då fick man ställa in Emma & Erica kvällen som skulle innefatta god mat, gott vin, bra musik och utgång. Detta eftersom jag är så otroligt trött i kroppen och har ont i halsen, jag håller alla tummar och hoppas verkligen att det inte är influensan (känns som halva Sverige har det nu). Jag är så himla besviken, hade verkligen sett fram emot en utekväll. Fick även ställa in dagens shoppingrunda som var planerad, trist.

I stället har dagen enbart handlat om vila. Visst är det skönt, men otroligt tråkigt... Kvällen kommer nog inte bli så mycket annorlunda från dagen...

Som tur är har jag sysselsättning:
 

Har inte sett den sista skivan i boxen än, så ikväll är det dags.


Pratade med min kompis Martin innan idag. Han har pluggat i Lund i många år och sedan rest runt ganska mycket, både jobbat och pluggat. Just nu har han jobb i London, kul för honom, men trist för att vi ses så sällan. Det positiva med att Martin bor i London är att jag och Daniel skulle kunna åka och hälsa på honom till våren. Jag har alltid velat besöka London (och NY). Tänk vad många affärer det finns. Får nog ta och skaffa ett extrajobb illa kvickt om jag  blir på shoppinghumör... Måste ju då även ta igen det jag missade idag....

Charmen av kontraster

Det är en väldig skillnad på att träffa sina vänner när man är 20, mot när man är runt min ålder dvs 27+. När man var 20 träffades man (om man hade tur och personen flyttat hemifrån) i en halv taskig lägenhet, med ganska tråkiga möbler eftersom man inte hade råd att köpa nytt och fint, man hade liksom det man fick "ta över" av någon annan. Personligen tillhörde jag en av dem som hade lägenhet, men den var väldigt osmakligt inredd. Hälften av sakerna hade jag fått och andra häften av sakerna hade min dåvarande sambo fått. Helt olika stilar...USCH....

När man var 20 och skulle träffa kompisarna en fredag kväll frågade man aldrig, "ska du dricka ikväll?" eller "ska vi ut sen" för båda dessa sakerna var självklara. Skulle man inte dricka eller gå ut sen, då gick man inte heller på festen...

Vad det gällde mat en fredag kväll när man var 20, var man glad om någon hade köpt med sig chips, ostbågar eller kanske till och med lösgodis...När man väl kom in på krogen... det var ju lite åldersgränser som kunde stoppa en, så skulle man stanna till 5, för tänk om man missade något... Man var då hemma vid halv 6....

I går kväll var det tjejkväll hos Sofie. Nu träffades 4 tjejer och en liten baby i ett jätte fint nybyggt hus i Habo (typ 2 mil utanför jönköping) ingen drack alkohol, Cissi ammade, Sofie är gravid, Erica ville vänta tills lördagen och jag, som ni då förstår hoppade också över. Frågan om vi skulle gå ut sen, vad det ingen som överhuvudtaget reflekterade över. Huset var smakfullt inrett i en modern stil.

Erica, Cissi och Sofie hos Sofie



Sofie bjöd på en jätte god middag med lax i hummersås och något som heter Risoni. Till detta fick vi en jätte god sallad. Efterrätten var olika frukter & bär med smält choklad över, mmmm.

Vad sysselsatte vi oss då med efter vi ätit, jo vi kollade in filmen som vi spelade in på Sofis möhippa och brölopp. Detta är min topp 5 i filmen:
*Roligaste ögonblick: Sofie går in på Sir Simons uteservering och sjunger digelo digilej (mkt osäker på stavningen) för en hel del människor.
*Hemskaste ögonblick: min hållning när jag sitter ner, måste verkligen styra upp det
* Konstigaste ögonblicket: När Sofie och farbror Johan dansar. Ingen av dem kan riktigt den dansen de dansar, efter 2 min och 50 missförstånd och snurrar senare, tar Sofie över och styr upp dansstilen, funkar direkt!
* Finaste ögonblick: S&J, s första dans som gifta
* Mysigaste ögonblick. När jag och Danne dansar :) tycker jag såklart....

Vi satt sedan och snackade en massa. Vi har alla en förmåga att byta ämne typ tre gånger på 1 min, vilket gör att man måste vara ganska vaken, annars blir dte missförstånd hela tiden, fast det kan bli ganska kul de med. Under tiden underhöll Tilde (babyn) oss.  


Tilde, Cissi och Jag

Det jag försöker säga med detta inlägget är att det är en viss skillnad på vad man gjorde en fredagskväll när man var 20 och vad man gör en fredagskväll när man är 27. När jag tänker på detta får jag en liten åldersnoja, men och andra sidan skulle jag inte vilja återuppleva fredagskvällarna vid 20. I stället måste jag säga att jag tycker att det är roligt och trevligt att träffas så som vi gjorde igår. En sista sak som var skön med gårdagens fredagskväll var att vi körde hem vid kvart i tio, så man kunde krypa ner i hyfsad tid, för visst är man trött om fredagarna.....................

Misslyckad tvärtomchock

Min planerade "tvärtomchock" gick inte så bra... Vi brukar som sagt vara ca: 30 personer som fikar.... 25 av dessa var upptagna i möte, vi blev som du säket redan listat ut, 5 personer....... , jag skriver det igen, 5 personer.....inkl mig...Vilken tur att jag inte stod där med en kladdkaka och en smulpaj... Detta resulterade i att ingen blev förvånad, tvärtom blev alla (4) lättade att jag inte förberett något. För en gångs skull hade jag tur i oturen....

Jag lyckades dock duka upp en mindre fikabord...


Stegtävlingen startar på dansgolvet

Jag är ju som sagt ganska ny i denna moderna bloggvärlden, så nu när jag skulle försöka svara på Sofies kommentar tror jag att jag tryckte på allt som man kan trycka på, men utan att lyckas... Har dock mailat min kompis Sara som är lite av en expert, hoppas på svar snart :)

Från och med den 1 feb ska jag och mina arbetskamrater vara med i en stegtävling som heter Tappa. Det innebär att man ska lägga in alla steg man tar på en dag (använder så klart stegräknare :)) samt att man får räkna om allt annat man tränat. Eftersom det ligger i min personlighet att han ganska svårt att vänta på saker så har jag redan börjat lägga in mina steg bara för att se hur man ligger till och vad som krävs av mig.

Målet är att vi ska gå till Amsterdam, vi ska vara framme i mitten på Maj och stegsnittet ska ligga på minst 10 000 steg per dag. Dock rekommenderar Tappa att jag ska gå 13700 steg per dag.... Är inte det lite mycket? undrar jag... Men skit samma, jag travar väl på så får vi se vilket stegsnitt vi hamnar på.

Till min nackdel är att tävlingen börjar på söndag... Jag och Erica ska ut på lördagen, så frågan är väl hur pigg jag kommer att vara då. Fast nu kom jag på att jag kan ju faktiskt "nolla" räknaren efter 00:00 och på så sätt tillgodoräkna mig alla danssteg och gå hem steg :) Vad smart jag är!

Som sagt blir det utgång för mig och Erica på lördag. På fredag ska vi (Jag, Erica & Cissi) hem till min kompis Sofie och titta på hennes nybyggda hus, äta gott och kolla på den video som spelades in på hennes möhippa,  nedan ser du ett foto. Gissa vem som e den blivande bruden???

Möhippa
 Från höger: Erica, Cissi & bruden Sofie

Det ska bli jätte skoj att träffa tjejerna en helg, det var verkligen länge sedan. Nackdelen är att jag inte får träffa min kära pojkvän Daniel. Men han tycker nog det är ganska skönt, för att verkade så lycklig att han skulle få... "Lana", tror jag att det heter, med sina kompisar. 

Eftersom jag och Daniel enbart träffas på helgerna så är ju de lite heliga.  Men va tusan, klart man måste träffa kompisarna med. Det blir ju så när alla man vill umgås med inte bor i samma stad.

Fredagschock i morgon???

Då var alla inbokade besök avklarade. Nu är det dags för 3 timmars arbete hemifrån, känns helt okej, det är ju "fredag i morgon" som min pappa brukar säga. 

På mitt jobb turas typ 30 personer om att ha det populära "fredagsfikat"... i morgon är det min tur... Undra vad jag då ska bjuda på?! De flesta köper 3 bröd, smör, ost, någon grönsak och massor av godis. Så när jag för första gången skulle ha fredagsfika så tänkte jag "Nu ska jag chocka alla" eftersom alla då säkert trodde att jag var en typisk singel tjej (som jag var då) som enbart hade ketchup, smör och om man har tur, lite mjölk i kylen. Jag bakade en smulpaj och en kladdkaka och tog med, plus choklad (såklart!!!!!) och bröd, pålägg och gurka. Hi hi, jag tror allt att det var en del som inte hade förväntat sig detta. Dock var alla nöjda å glada och allt tog slut.
 
Men nu har det blivit en grej av det, för varje gång jag ska ha fikat så förväntar man sig att det ska vara paj och / eller kladdkaka. Funderar på att göra en "tvärtomchock"  och inte baka något alls..... 
För visst är det skoj att chocka människor :) 

Dagen efter...

Mamma är nu hemma, hon ringde i morse, lät trött men okej.
Jag vaknade och var helt slut efter gårdagens panik... känndes som en "dagen efter" dag, För att få bort den känslan inledde jag min morgon med 20 min crosstraning, tyvärr var också en stor anledning till detta att jag hade så ont i nacken. Men nu efter ett skönt träningspass känns de lite bättre.

Idag ska jag hälsa på mitt gamla jobb (ett boende för psykiskt funktionshindrade, där jag arbetat som arbetsterapeut). Ska fika med en av klienterna. Måste sticka iväg och handla fikabröd nu.

I eftermiddag ska jag ha en presentation för en arbetsgrupp på City Hotell i Jönköping, alltid lika skoj att träffa arbetsgrupper!!!

Ska inte glömma smita inom systemet, blir ju lite party i helgen ;)

Från Panik till Glädje

Just när  jag skapat  min blogg satt jag och funderade på vilka vardagshändelser jag skulle skriva om. Vad händer då? Jo min älskade mamma, som bor i Staffanstorp, henns vännina (Susanne) ringer och säger att mamma är på väg till sjukhuset i ambulans. Shit shit shit, jag är 30 mil ifrån henne, vad fan ska jag göra??? Jag får i alla fall veta att hennes blodtryck är jätte högt, tror det var 180/135... inte bra när hon redan äter medicin för högt blodtryck... Jag satt och väntade och väntade på att Susanne skulle ringa tillbaka.

Efter 2 timmar fick jag spel. Jag då var så nervös att jag mådde illa, frös och skakade i hela kroppen, eftersom jag tänkte: Tänk om mamma dör. Jag ringde akuten och efter 11 omkopplingar fick jag till svar att jag skulle återkomma om 20 min. De längsta 20 i hela mitt liv....

Precis när jag skulle ringa, så ringde telefonen, panik (gissa hur många tankar som flög genom mitt huvud) det var Susanne. Mamma levde, pust! Men de skulle kontrollera fler prover, sen kanske hon skulle få åka hem.

Tanken som inte kan undvika att dyka upp är "Man ska aldrig, aldrig ta någon eller något för givet, man vet aldrig vad som kan hända"

Nu är jag så glad att min mamma är okej och jag längtar verkligen efter att få träffa henne.





Min kära mamma


27+

Så påbörjade även jag en blogg...
Hur kan detta komma sig??? Jo det finns en anledning.

I somras blev jag och min kompis Erica påkörda då vi körde hem från ett spa. Idag fick jag änligen (typ 6 månader senare) en telefontid med en läkare för att få ett utlåtande angående min skada som uppkom i samband med olyckan. Han beskrev min skada (diskbrock), vad det innebar och hur det skulle påverka mig i mitt liv. Efter en mycket pedagogisk och tydlig förklaring avslutar han: "Men några diskbrock får man ju räknad med när man är i så gammal som du är". Jag kan såklart inte hålla käften och säger: "Vadå gammal, skojar du eller?" Han berättar då mycket alvarligt att när en kvinna kommit över 27 går det bara utför. Kroppen bryts ner och förfaller och man blir bara sämre... Läkaren passade även på att stryka sitt påstående med att säga "Detta säger alla kunniga läkare, främst neurologer".

Jag tänkte för mig själv: jävla skit gubbe, jag ska fan visa, om inte för dig så för mig själv och även andra genom att bli "en pigg och allert"  27 årig bloggare. Det hör ju till historian att jag varit ganska mycket anti allt bloggande, men min vän Sofie gjorde ett tappert försök att förklara att det faktiskt fanns fördelar med det.

Så nu ska jag göra ett försök och se om jag kan vara "en pigg och allert" bloggerska på 27 + som faktiskt inte bryts ner och förfaller... Ska bli spännande att se vem som får rätt :) 

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0